Deep down inside.
"Forever and always. Det var dem orden. De orden du gav mig. Den där kvällen. Den där kvällen vid den där vägen. När fullmånen var uppe. Vid vägkanten växte det blommor. Fast de såg man inte nu. För nu var det mörkt. En varg ylade någonstans i skogen. Men jag sprang inte. Jag sprang inte för att jag visste att om vargen kom, så skulle det inte kunna hända något speciellt. Jag kanske hade tagit kort på den med min mobilkamera, men ingenting mer. Jag kanske hade skickat den bilden till min mamma, om hon hade varit vid livet. Jag kanske hade skickat den till min pappa, om han hade slutat att dricka. Jag kunde ha skickat den till min vän. Men det gjorde jag nu inte. För vargen kom inte. Jag kom till honom."
Var texten bra? Jag skrev den precis. Jag improviserade. Det här var en början på en text som jag tänkte att skriva några gånger på den här bloggen. Det finns en massa obesvarade frågor i den här texten. Vem var "du" och vem var vännen? De kommer du att få svar på i fortsättningen av den här berättelsen. Hoppas du vill läsa den. Haidoo :)
Kommentarer
Postat av: Felicia ♥
va äre för slags blogg du har?
Trackback
